Jag har ingen amulett, men jag har ett halsband med mina underbara flickors namn på. Detta togs förmodligen av några kråkor för flera år sedan och i sommar fick jag tillbaka det av grannen. Hon hade hittat det när hon drog bort några tovor vid en gammal bagarstuga. Det är lite coolt och enda sättet det har kunnat hamna där borde vara att det ”flög” dit. 🙂
I ett klick ser bilden många år äldre ut än den är. 🙂
Porträtt på min gulliga systerson när vi skulle ta julkortsbilder.
Jag önskar mig större fötter eller lättare kropp, eller i alla fall att snön bär mig lika lätt som Charlie. 😉 Han sprang på skaren och jag plumsade igenom nästan varje steg. Det ger ett bra träningspass, men ger även ont i både rygg och knän då genomtrampet ibland kommer ”ryckigt” och det är svårt att veta om det håller eller inte. Snart har skotrarna gjort spår i skogen och då kommer jag bara att njuta, men just nu är jag lite avis på Charlie som ”åker gräddfil” i snön. (ja, temat är lite långsökt, men det är ju ändå lördag. 🙂 )
Det är kul att leka ute i snön även om man har fyllt tolv, särskilt om man kan ”skylla” på hunden när man gräver tunnlar. 🙂 (Det finns en större och djupare tunnel också, men där snöade det så ingen syntes… 😉 )
Idag har det varit riktigt oväder här uppe i Piteå och på eftermiddagen skickades många elever hem från skolorna, då ovädret väntades bli ännu värre på kvällen. Det blåste och snöade samtidigt och nu när all snö är skottad (inte klart på bilden) och vägarna gång- och farbara är det sååå vitt och mysigt. Jag har julkänslor deluxe och i helgen blir det att julpynta om inget annat kommer i vägen. 🙂
Jag är alltid stolt över mina barn, som är det bästa som finns i mitt liv. ❤
Extra stolt är jag när de vågar göra saker som de tycker om, fastän det är nervöst och lite pirrigt. Jag trodde aldrig att Moa skulle sjunga inför publik för några månader sen, men nu har hon gjort det tre gånger, hon ler och ser så trygg ut. Hjärtat svämmar över av stolthet och glädje när det går bra och lättnaden sprider sig över hela flickan. Alla tre gångerna har hon sjungit med en klasskompis och denna gång spelade en annan tjej i klassen på pianot. Jättekul och bra gjort av dem alla förstås!
Kvalitén blir inte den bästa när man fotar i en kyrka med mobilen och sen beskär bilden rejält för att bara ha med min tjej, men så är det ibland. 🙂
…Charlie! ❤
Min yngsta tjej simmar med Pite sim och älskar det. I söndags tog hon dock ledigt från simningen för att vara med på sjöljungfruträff i två timmar, något som ingen hade testat förut, inte ens hon som höll i det. Det såg jättekul ut och jag ville också testa simma med fenor, barnasinnet har inte vuxit bort. 🙂 Selma får en fena i julklapp, där det inte spelar någon roll vilken storlek man har på fötterna och ”stjärtar” har vi redan. Då kan jag ju testa sen. 😉
Mina jular har ”bleknat”! Förut hade jag massor med rött och tomtar i alla möjliga former. Nu vill jag hellre pynta tidigare med massor med ljus (som alltid), små granar och annat naturmaterial, några tomtar och mina vanliga gardiner. Jag myser mer och hinner annat innan julen. Jag har gjort julgrupper med min stora familj och till helgen ska det nog bli jul i huset är det tänkt, än är det bara grupperna som talar om att årets mysigaste tid kommer snart. Hela vår familj tycker mest om juldagen, då man myser på i pyjamas och bara gör det man verkligen vill, inga måsten eller tider att passa, bara elda i kaminen och må väl. ❤
Fina presenter från Italien; olivolja som vi plockat och följt processen själva, honung från ett ornitologiskt centrum vi besökte, chilimarmelad som vår värd gjorde och är jättegod samt chili som inte går att äta som den är. Det brinner i munnen och halsen på den som försöker!! 🤪
”Jag och alla mina diagnoser”. Så hette showen där Olov berättade om alla sina diagnosers goda och onda sidor. Han berättade med värme och glädje, blandat med sorg, uppgivenhet och stolthet. ❤
Dyslexi översatt till Västerbottniska blir ”Va fan har du skrivit?” Olovs osäkerhet på b och d förklarade han med att b och d skrivs åt olika håll p.g.a utrymmesskäl. Ryms de inte åt ena hållet, skriver man dem åt andra hållet. 😉
I lördags var vi och såg på Olov Wretlings show som, enligt mig, verkligen var värt varenda krona. Han berättade från hjärtat om olika upplevelser i hans liv som påverkat honom att bli den han är idag. Jag skrattade och grät, kände igen mig själv från min barndom, min mamma (hans pappa) alldeles för tidigt i himlen och kunde förstå hans frustration när han fick tillbaka sina inlämningar fullklottrade med röda streck och bockar. Det är inte lätt att ha ”spring i benen”! ❤
Klotter eller konst? Det beror nog på vem man frågar. 😉
Ost, ost, ost… Vad är det som är så gott med ost i alla former? Jag tycker inte det och hade lite jobbigt med all ost som hälldes på allt vi åt, men det var jättekul att få prova baka mozzarellasticks med mamman i huset. 🙂
canonullis2015.wordpress.com 